Jag överger nu min tidigare övertygelse angående offlinebloggande och faller själv offer för dess charm. Anledningen är att jag har förbannat tråkigt och nu när tåget strax ska lämna Västerås Central så är jag trött på att inte ha något att göra. När jag nu suttit här på stationen under närmare 40 minuter så har vissa tankar slagit mig. Till saken hör att just Centralstationen i Västerås verkar ha blivit ett slags samlingsställe för ungdomar i ålder 12-16(?) som tycker att vi är lite annorlunda och därför måste vi visa upp att vi inte hör hemma i det samhälle som ni skapat åt oss. Varför man då väljer att sitta på en järnvägsstation är för mig oförståligt men kanske har inte Västerås något annat ställe att erbjuda dessa missanpassade ungdomar. Dock bjuder de på lite underhållning särskilt när de beger sig ner till pressbyrån för att inhandla en påse chips eller dylikt. Blicken fokuseras långt fram i lokalen fastnaglad på en bestämd punkt liksom för att markera att " jag vet att ni tittar på mig men jag bryr mig inte om det". Tyvärr ur deras synpunkt så svackar oftast blicken lite så det blir mer "Jag vet om att ni kollar men jag ska visa det som om jag inte bryr mig, fast jag egentligen känner mig fruktansvärt osäker i mig själv". Oftast så ska man också på största möjliga sätt sticka ut med hjälp av klädval, nitar, skor och smink. Undra om det är ett tecken på att jag börjar bli vuxen över att jag reagerar över dessa människor. Visst när jag var 15-16 så hade även jag min period som de flesta har haft. Hårdrockare som man var ville man visa sin tillhörighet på ett sätt som innefattade kläderna och skor och hår. (som jag aldrig lyckades med då mitt hår efter en viss längd bara blir tjockt, såg ut som om jag hade en konstant pälsmössa på huvudet). Men enligt mitt minne så var vi aldrig sådär noggranna med att uppvisa att ni är konstiga ni andra som inte är som oss. Kanske har tiderna ändrats kanske var vi för fega för det eller var vi mer vettiga? Bara några tankar angående det.

Nu är jag i Köping om 10 minuter ska bli skönt faktiskt. Och killen bredvid mig låtsas sova nu när konduktören tittade in i kupén. Takes you back till när man alltid plankade på tågen. CD-spelare och bok var min favorit oftast fick man vara ifred.

Tyvärr verkar det vara så att jag lämnade det fina vädret i Borlänge. Det är ju också själva fan, första dagen det är fint i år i Borlänge och då åker jag till Köping som har haft jättefint väder hela veckan men nu när jag dyker upp så vägrar det. Som om vädret vill mig illa. Börjar bli trött nu också. Blir jobbigt att jobba inatt.