Japp, nu så var man på plats i Borlänge igen efter mycket om och men.
Hade tänkt skriva ett Mickebittert inlägg men inser att jag är för trött för att kunna formulera ihop det snyggt men ska iaf ge en redovisning över min färd tillbaka till Borlänge.

Söndag den 24/8 2008 hade jag bestämt att jag skulle förflytta min stilla existens till Tjärna Ängar för att på måndag den 25/8 återuppta mina studier på Boomtown. Samma dag så hade SJ eller kanske var det Banverket bestämt att de skulle underhålla spåren i Dalarna vilket resulterade i att alla tåg som skulle uppåt i Dalarna fick ersättas med busstransport. Detta ledde till problem redan innan avfärd eftersom det tydligen är omöjligt att åka biljettlöst om det är en buss inblandad ( inte för att de sen ens kolla på biljetten på bussen men tydligen så är det så). Det lilla problemet löste sig dock efter att jag lånat familjens bil för att åka och hämta ut min hittils dyraste biljett mellan Köping och Borlänge hos ett ATG-ombud.

Vidare visade det sig att en jävla massa människor skulle åka uppåt i landet just denna söndag, så det var varmt och trångt som fan på alla tågen. Värt att tilläggas till historien är att jag hade tre svintunga väskor eftersom jag fraktade hem allt jag har haft i Köping över sommaren. De sista milen från Avesta till Borlänge fick jag alltså det stora nöjet av att åka i en buss istället för att bara få sitta kvar på min plats på tåget.

Under resans gång så hade jag försökt få tag på både Hebbe och Micke för att se om nån av dem kanske skulle kunna förbarma sig över en gammal man och hämta upp mig på stationen. Detta utan lyckat resultat då ingen svarade.
När jag nu stod på stationen så gjorde jag ett sista desperat försök att få tag i någon av dem men även denna gång kammade jag noll. Så fick släpa hem den packning som säkert vägde lika mycket som jag gör. Inte det roligaste man kan sysselsätta sig med.

Väl hemma på Locus upptäcker jag som grädde på moset att internet inte fungerar. Inte särskilt förvånande med tanke på hur dagen tidigare utvecklat sig men ändå.

Då jag ansåg att jag var värd ett besök på MAX efter dagens strapatser och ingen svarat på telefon och med internet ur funktion så bestämmer jag mig för att go old school. Jag begav mig alltså ut på lite gammal hederlig dörrknackning, utan förvarning eller aning om hur resultatet skulle bli... Hos Hebbe fick jag ingen träff men när jag släpat mig upp till Micke så öppnade en sliten bitter bakfull man i träningskläder. Tvingar med honom som chaufför och sällskap.

Lite nöjdare kommer jag efter en stund hem och packar upp. Efter det känns det som om jag bara vill slänga mig i sängen med en kass film och chips och cola. Så jag gör just detta. Såg på Flash Gordon, som väl knappast kan kallas för ett filmiskt mästerverk.