Eftersom hon inte verkar ha tagit illa upp så tänkte jag att jag skriver här och delar med mig om hur osmidig man kan vara...

Håller på att packar inför hemfärden imorgon...Hittar en borste av samma modell som jag vet att Karin har så jag utgår naturligtvis från att det är hennes.
Skickar ett sms och frågar om jag ska ta med den när jag kommer till henne.

När jag skickat det så inser jag att Karin aldrig har sagt att hon glömt en borste så här nånstans börjar poletten ramla ner. Borsten är något kvarglömt från en svunnen tid.
Men nu är det ju försent för att göra något åt det så fick ringa och likt en skamsen hund be lite försynt om ursäkt...
Ganska jobbigt.

Får se om man får äta upp det här ordentligt.