Return to the Ejendals Arena

I fredags var det tidig uppstigning som gällde för yours truly. Sen inklämd i en bil som förde oss till Leksand och Ejendals Arena för att vara hump på Peter Jöbacks julshow. Hade tur vid bygget och fick vara med och hänga lampor istället för som stora delar av klassen fick göra nämligen bygga scen. Produktionen var inte så jättestor så efter lunch så var det inte så mycket mer som vi kunde hjälpa till med och efter 14.30 så vart det mest väntan på att showen skulle starta 19.30.
Lite långdraget blev det men var överlag trevligt iaf och en liten tripp in till centrum hann vi med. Hade sen på rivet inte lika stor tur utan jag fick först riva backline vilket iofs inte är så jobbigt men sen så blev det lastbilstjänst och det är väl den sämsta arbetsuppgift man kan få som stagehand, iaf om man har min fysik. Men men gick ganska bra och jag hade inte ens träningsvärk sen på lördagen.

Om jag nu ska hobbyrecensera showen och det är ju klart att jag ska det så sjunger ju karln riktigt bra det ska ingen skjuta under stol med, men när han kör sina mellansnack som förmodligen är manusbelagt till punkt och pricka så faller det platt. Hans försök till att vara djup och filosofisk känns påklistrat och fånigt istället.

Med sig på scen hade han med sig ett gäng stråkar, en kör, några kvinnliga gästsångerskor och ett band under ledning av Lars Halapi som denna gång lämnat tuggummit hemma (Blev jävligt irriterad på honom när han under Sophie Zelmani-konserten på Peace and Love 2007 tuggade tuggummi samtidigt som han spelade). Halapi har fortfarande en väldigt dålig scennärvaro men att han kan spela akustisk gitarr ja det råder det ingen tvekan om.

Måste nog säga att helheten var bättre än vad jag trodde det skulle vara och jag tror att showen kan bli bättre senare in på turnén och kanske med lite ändringar på mellansnacket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0