18:10 : Mattias ringer och meddelar mig att jag kan få en gratisbiljett till studentspexet.

19:00: Spexet börjar.

19:05: Vi (jag,Micke och Finn) anländer till Maximteatern.

19:15: Jag vill gå hem.

22:30: Spexet avslutas.

Jag förstår egentligen inte varför jag envisas med att besöka liknande arrangemang, man vet ju att det kommer vara värdelöst. Gårdagens spex är helt klart bland det sämsta jag någonsin sett på en scen. Folk utan nånsomhelst talang för skådespeleri bestämmer sig för att tvinga på sin "show" på oskyldiga människor. Och varför ska de envisas med att vara så jävla långa "pjäser" också? Ok, igår var sista föreställningen så den var ännu längre än de tidigare föreställningarna de spelat men vafan i normala fall 3 h av skit utsmetad över publikens ögon och öron.
Nu kanske någon (antagligen någon som bär studentoverall) påstår att men det ska inte vara så bra det ska vara skoj och spexigt. Men då ställer jag en motfråga. Varför i helvete är det inte det då?
En sak vore om det kunde komma någon form av humor från eländet på scen men det gör det ju inte heller. Tror fan publiken buande mer än vad den skrattade. Så en poäng till gårdagens publik iaf.
Så varför genomlider jag detta fiasko? Jo för man ställer ju upp för sina vänner, som som tur var inte sällade sig till det fatala misslyckande som pågick på scen utan befann sig vid ljusbordet och i bandet.
Bandet som jag inte kan klaga på, skötte sig bra och som återigen ett bevis på vad det vad som serverades på scenen lyckades vara roligare i sina små "sista föreställningenskämt" än vad ensemblen lyckades med under hela föreställningen. Mattias hade inte så mycket att göra bakom ljusbordet men inget klagande på honom heller.

 Visst det är svårt att sätta upp en föreställning det vet jag om någon och humor är bland det svåraste att göra på scen. Men jag är övertygad om att detta hade kunnats göra mycket bättre.

En avslutande fråga: Tycker de som står på scenen själva att de är bra? Om de nu gör det så kan jag inte göra annat än att tycka synd om de förtappade själar som har sån dålig självuppfattning.

Dock kommer jag antagligen sitta där igen nästa år (förutsatt att någon jag känner är delaktig) och hoppas och ber att  något vettigt ska ha rest sig ur resterna av denna brutala slakt på scenkonst som jag detta år fick genomlida.