Idag gjorde jag något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag besökte Camillas café här i Köping.
Jag har inte satt min fot där på 13 år och den gången så handlade jag inte åt mig själv.
För er som inte är Köpingsbor så kanske inte stället säger er nått men ni som bor i Köping vet vad jag talar om.
Här snackar vi sunkiscafét numero 1 utan konkurrens. Här är stället där vardagsalkisarna samlas för att inmundiga första ölen för dagen, här hänger Köpings kriminella gäng och här luktar det allmänt inpyrt och inredningen är så långt ifrån mysig man kan komma.
Men nöden har ingen lag, inget annat hade öppet så jag och Svante fick svälja stoltheten och kliva in då vi kände mer för en kopp kaffe inomhus än att planlöst vandra runt i minusgrader och snålblåst.

Var en trevlig stund dock, kul att träffa Svante det var ett tag sen och nu ska pojken iväg till Australien, Malaysia och Thailand det närmaste halvåret så nu kommer man ju inte se till honom på ett bra tag igen. Är fan lite avundsjuk på honom om jag ska vara ärlig, men men nångång kanske jag också kommer iväg på nån sån tripp. Man är ju inte så ung längre men än så länge tänker jag intala mig om att jag inte är alldeles för gammal.

Om 45 min så påbörjar jag min resa mot Dalarna, innan dess ska jag hinna käka lite mat är det tänkt, fan lika bra att passa på att äta ordentligt nu innan man ska återvända till snabbmakaroner och halvfabrikat.

Ska fundera lite på årets låtlista, kanske kommer den upp i kväll annars inom de närmaste dagarna.