Idag är en sån där dag då jag undrar vafan jag egentligen gör i Göteborg? Känns mest som att tillvaron är kaotisk och ensam. Jag trivs ju med staden som stad. Det gör jag fortfarande men jag håller på att bli lite galen p.ga. bristen på socialt umgänge och stabilitet i vardagen. De få vänner jag har här nere uppskattar jag verkligen, men tiden ensam blir fortfarande för lång. Jag behöver min egen tid det har jag alltid behövt men det finns en måtta med det också.
Så tankarna på att flytta härifrån finns, men då är frågan vad man ska göra isåfall. Känns inte som en bra idé att flytta bara för flyttandets skull. Känns som att jag ju fortfarande kommer må som jag gör om jag byter plats men inte har nått vettigt där heller. Även om jag skulle kunna få med mig folk på konserter igen ;).
Vettefan alltså, men just nu känns det som att jag kan flytta direkt om jag kan få nån form av säker punkt i livet igen.
Ge mig nått vettigt att sträva emot, ge mig en anledning att kämpa igen.



edit. Återigen så klagar jag här i bloggen. Funderade ett bra tag på om jag skulle publicera eller inte. Men för det första så är det inte så många som läser även om det ökat lite nu. Så ni som läser tror jag redan vet delar eller allt om hur det står till. Det är inte för att söka sympatier jag skriver, och om ni tror det och stör er på det så skit i att läsa. Det är ju faktiskt ingen som tvingar er att besöka min blogg!

För det andra så använder jag förtillfället bloggen som en form av hjälpmedel, jag skriver inte av mig i nån annan form och vissa dagar känns det bättre när jag fått klaga lite här, även om det iofs inte hör till vanligheterna. Och vissa dagar har jag ingen lust att dela med mig om hur jag mår och då skriver jag inte om det heller även om det blivit mycket så den senast tiden att jag skrivit.

Men jag lovar att jag inte kommer att bara klaga här, iaf inte i det långa loppet och det vet ni som läst ett tag också att det är så. Kommer skriva om andra saker och kommer fortsätta tipsa om musik och annat jag finner intressant när jag finner det humöret igen.